DEBATTINLÄGG
Hur kan man vara visionär om man vill ersätta Lidingöbanans 12 stationer på Lidingö med en eller två tunnelbanestationer och resten med busstrafik? Hur kan man vara visionär om man vill ersätta Roslagsbanans 38 stationer med två eller tre tunnelbanestationer och resten med busstrafik? Jag begriper det inte!
Det finns många myter om att T-bana och buss löser alla transportproblem i Stockholmsregionen. Inget kan vara mer fel! Att som debattören ”visionär” föreslår i Mitt i Lidingö förra veckan, nämligen att lägga ned både Lidingöbanan och Roslagsbanan och ersätta banorna med buss och tunnelbana är befängt och visar på allvarlig okunskap om kollektivtrafikens elementa. Att dessutom vilja haka på än mer trafik på en redan nedtyngd Röda linjen gör förslaget bara än sämre.
T-banans Röda linje har redan idag kapacitetsproblem. Skulle man bygga ut linjen mot Bogesundslandet, som debattören föreslår, skulle än fler resenärer tvingas in i ett redan hårt belastat T-banesystem. Däremot är det en mycket klok lösning, som nu planeras, att avlasta Röda linjens Ropstengren genom att dra Lidingöbanan in till Stockholms city via den nya delen av Spårväg city via Värtahamnen, Frihamnen och Strandvägen. På så sätt frigörs kapacitet i T-banan som kan behövas på främst Mörbygrenen av Röda linjen, där de stora resandeflödena finns.
Om man dessutom flyttar Roslagsbanans slutstation i Stockholm från Östra station till Odenplan eller Centralen vinner man ännu fler fördelar. Dels behöver Roslagsbanans resenärer inte tvingas över till Röda linjen vid Tekniska högskolan, för att pumpas in i den allra trängsta delen av Röda linjen, nämligen delen Östermalmstorg – T-Centralen – Slussen – Liljeholmen, dels skulle Roslags-banans resenärer – precis som alla som idag åker pendeltåg och tunnelbanan – utan byte nå de centralaste delarna av Stockholm samt pendeltåg, fjärrtågsnät m.fl. Trycket på tunnelbanelinjerna skulle jämnas ut till gagn för alla. Att tänka så är att tänka visionärt!
Lars H Ericsson, ordf. i Lidingöpartiet