Det är bra att polisen visar sig i Lidingö centrum och informerar om bedrägerier och frågar om folk känner sig trygga, men ska det verkligen ske på bästa tänkbara kontorsarbetstid? Man undrar vilka polisen tänker sig att träffa mellan kl 10 och 15 en måndag? Knappast dem som känner sig otrygga!
Detta är inte heller den polisaktivitet som Lidingöborna och Lidingöpolitikerna i första hand har efterlyst under många år. Vi vill få träffa och bekanta oss med de fyra nya områdespoliser som utlovades av polisledningen för snart ett år sedan och som skulle jobba med just Lidingös brottsproblematik och trygghet.
Kampanjer i all ära men det är riktigt polisarbete vi vill se, och självklart på de tider då buset främst är ute och rör på sig och då folk därför rimligen kan känna sig otrygga.
Man kan också fråga sig om informationskampanjer av denna typ verkligen bör bedrivas av personer med full poliskompetens och fulla polisiära befogenheter? Dessa personer borde behövas i riktigt polisarbetet i tider som dessa. Här borde i stället polisens civilanställda informatörer kunna göra en insats, gärna i väl synliga ”civila” polisjackor och kanske i samarbete med polisens volontärer.
Efter att nyligen ha rest runt i Centraleuropa ett par veckor kan jag konstatera att Sverige är ett verkligt U-land när det kommer till synliga poliser. I alla länder jag besökt, Polen, Österrike, Ungern, Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Tyskland finns patrullerande poliser på gator och torg och till och med ombord på tåg och på järnvägsstationer. Det ser man ytterst sällan i Sverige, om de inte larmats dit på grund av pågående brott. Här har regeringen Kristersson en verklig möjlighet att göra skillnad. Hoppas regeringen tar den chansen!
Officiell statistik från Eurostat när det gäller polisanmälda rån och bilstölder 2016–2018 (se tabell) visar också att Sverige ligger klart sämre till än många andra länder i Europa, bland annat de länder jag besökt, och klart sämre än EU-snittet (EU-27). Hur illa vi ligger till när det gäller skjutningar och sprängdåd är väl känt för de flesta! Varför ska vi behöva ha det så i ”välfärdsstaten” Sverige? Jag tror bristande polisnärvaro är en viktig och avgörande faktor.
Jag vill i sammanhanget påpeka att vi i LidingöPartiet har det allra största förtroende för de poliser, arbetsledare och chefer som arbetar på fältet och i det operativa polisarbetet. Var vore Sverige utan er? Hemska tanke! Denna debattartikel är en kritik mot den högre polisledningen som lovar och lovar men aldrig levererar.
Lars H Ericsson, ordf. LidingöPartiet