Lite mer om Lars H Ericsson
Jag har bott på Lidingö sedan 1975, då jag faktiskt kom hit lite av en slump, i och med att jag började jobba på Lidingöbanan. Min uppväxttid från mitten av 1950-talet tillbringade jag i Årsta, den trivsamma närförorten ”söder om söder”, som har många likheter med Lidingö genom närheten till vatten (Mälaren och Årstaviken) och fin grön natur.
Jag kände redan från början att Lidingö var något speciellt genom sin kombination av naturskönhet, närhet till vatten och småskalighet och samtidigt också närheten till huvudstaden.
Yrkesmässigt har jag fortsatt att arbeta med trafikfrågor under alla år, både nationellt och internationellt och var till min pensionering i december 2020 säkerhetsdirektör och säkerhetsansvarig för SL:s och Waxholmsbolagets kollektivtrafik och den särskilda kollektivtrafiken (Färdtjänsten) i Stockholms län. Under tre år före SL-tiden var jag global säkerhetsdirektör för ett internationellt transportföretag med säte i Paris och verksamhet i 28 länder. Studiemässigt har jag läst olika kurser vid Försvarshögskolan och Karlstads Universitet och har också en examen som diplomerad personalvetare från Företagsekonomiska Institutet i Stockholm.
Sedan 2005 bor jag på Pyrolavägen i Skärsätra med en vidunderlig utsikt över Kottlasjön och den vackra Lidingönaturen. Men jag har under åren även hunnit med att bo i Käppala och Larsberg. Båda också mycket trevliga bostadsområden.
Mitt politiska intresse väcktes redan i mitten av 1970-talet då jag engagerade mig för Lidingöbanans framtid och modernisering. De är därför en mycket stor glädje för mig att Lidingöbanan nu äntligen fått en rejäl upprustning och nya fina spårvagnar. Det vi väntar på och driver på just nu är att Region Stockholm ska infria sitt löfte att koppla ihop Lidingöbanan med Spårväg city in till T-Centralen. Jag och LidingöPartiet skulle också gärna se att banan blev omdragen via Lidingö centrum, vilket skulle innebära ett stort lyft, både för handeln i Lidingö centrum och de många boende på södra ön, genom att de idag miserabla tvärförbindelserna inom ön avsevärt skulle förbättras.
Andra viktiga politiska frågor är att bevara men ändå utveckla vårt trivsamma Lidingö centrum. Under 1960- och 70-talet fanns storvulna planer på ett jättecentrum på Lidingö av modell Fältöversten eller dagens Täby centrum. Lyckligtvis stoppades dessa planer, bland annat genom LidingöPartiets idoga arbete. LidingöPartiets roll även i framtiden är därför att hålla koll på att de partier som vill exploatera sönder Lidingö – fast de naturligtvis aldrig uttrycker sig så – hålls tillbaka och inte får inflytande över politiken på ön. Jag tänker då främst på de rödgröna partierna, men även på Liberalerna (L), som ständigt upprepar att vi bygger för lite på Lidingö, vilket är helt och hållet ”fake news”!
Lidingö är redan den sjätte mest tätbefolkade kommunen i hela Sverige (bland 290 kommuner), och den femte mest tätbefolkade kommunen bland Stockholms läns 26 kommuner. Lidingö är dessutom den till ytan sjätte minsta kommunen i landet. Den som påstår att Lidingö stad inte har tagit sitt ansvar för stockholmsregionens bostadsbyggande talar således mot bättre vetande!
Byggmaffian (främst S, V, MP och L) försöker ibland blanda bort korten genom att inte tala om befolkningstäthet utan bebyggelsetäthet. Bebyggelsetäthet är dock inte ett relevant begrepp i sammanhanget och har därför aldrig använts av LidingöPartiet.