– återinför polisstyrelser och polisnämnder och överväg kommunala poliser, säger Lidingöpartiets ordförande Lars H Ericsson i en debattartikel som idag publiceras på Lidingö Nyheter.
Lidingö Nyheter DEBATT 10 mars 2022 kl 04.19
– återinför polisstyrelser och polisnämnder och överväg kommunala poliser
Jag kan i hög grad hålla med Anders Bergstedt i hans insändare på Lidingö Nyheter om polisens saktfärdighet att tillsätta lokala områdespoliser, utom på en punkt, att det är Lidingö stads politikers fel att polisen inte fungerar enligt polisens egna mål.
Precis som Bergstedt själv säger har ett enigt politikerkollektiv från alla öns partier unisont ställt krav på polisorganisationen redan hösten 2020 (!) att tillhandahålla åtminstone två områdespoliser som bara jobbar med Lidingös brottsbekämpning. Det första svaret vi fick från dåvarande polisområdeschefen var att polisen inte hade förmågan att dela upp sina resurser (två områdespoliser placerade i polishuset på Lidingö och resten på Norrmalm/Östermalm) för då kunde man inte arbetsleda sitt team.
Man sade också att en sådan uppdelning stred mot ”forskningen” om hur ledarskap ska organiseras. Efter det uttalandet (men sannolikt inte på grund av uttalandet) fick vi en ny lokalpolisområdeschef, Erik Åkerlund. Vår nye lokalpolisområdeschef har lovat att komma tillbaka till Lidingö stad med ett skriftligt förslag på hur polisfrågan på ön ska lösas för att tillgodose Lidingö stads önskemål. Det var i höstas, fortfarande har inget svar nått kommunstyrelsen. Min tolkning av detta är att det har kört fast sig för Erik Åkerlund på högre nivå inom polisorganisationen i regionen.
Som Anders Bergstedt mycket riktigt påpekar i sitt debattinlägg avskaffades lokalpolitikernas formella insyn och inflytande över polisorganisationen 2015 i och med att kommunpolitikers och regionpolitikers polisstyrelser och polisnämnder avskaffades. Dialogen ska numera föras med kommunens s.k. kommunpolis. Det kanske var en god tanke, men i realiteten har det visat sig att det inte fungerar särskilt bra i de större och viktigare frågorna, till exempel i frågan om polisnärvaro. Jag tror mycket hänger på vem som är regionchef för polisen. I vissa regionpolisområden i landet (t.ex. region Mitt med Uppsala som säte) satsar man på områdespoliser med utpekat geografiskt ansvar, i andra polisregioner, som till exempel Stockholms län, tycks man inte göra det eller också är områdena väldigt stora så att den lokala närvaron och kunskapen i realiteten inte finns.
Det förefaller helt enkelt som att regionpolischeferna ute i landet klarar sitt uppdrag bättre än huvudstadsregionen. Man kan naturligtvis med visst fog skylla på att en huvudstadsregion har sina speciella förhållanden, men att en hel kommun med drygt 48 000 invånare helt saknar egna områdespoliser är inte acceptabelt sju år efter att den nya polisreformen trädde i kraft.
I en kommentar till Anders Bergstedts artikel kan man läsa att Lidingö stad borde ha 97 områdespoliser om man helt enkelt dividerar antalet poliser i landet (enligt polisen.se just nu drygt 20 000) med antalet invånare i Sverige och därefter multiplicerar den siffran med antalet invånare på Lidingö. På Polisens egen hemsida kan man också läsa att polisregion Stockholm fått 205 nya poliser per november månad 2021. Man får innerligt hoppas att i alla fall två av detta nytillskott kan bidra till Lidingös behov, gärna fler.
Kommunpoliserna är ju tänkta att svara för kontinuitet och vara kommunens trygga länk in i polisorganisationen. Det fungerar inte när kommunpoliserna löpande byts ut. Lidingö har sedan starten 2015 hittills haft minst fyra olika kommunpoliser och nu är vi tydligen på väg att få vår femte. Med två (minst) lokalt dedikerade områdespoliser skulle förutsättningarna för kontinuitet vara betydligt bättre. Varför ska det vara så svårt för polisregion Stockholm att uppfylla ett av polisreformens högst prioriterade mål ”Stark lokal närvaro”? Kanske är det så att både regionala polisstyrelser och lokala polisnämnder behöver återinföras för att vi kommunpolitiker ska återfå en formell rätt till insyn och påverkan på polisorganisationen. Jag och Lidingöpartiet tror det. Om ingenting annat hjälper måste samhället överväga att återinföra möjligheten till kommunalt anställda poliser som kommunen själv kan dimensionera och styra. Vi kan inte fortsätta på detta vis.
Lars H Ericsson
Ordförande i Lidingöpartiet och ledamot av kommunstyrelsen