Lidingöpartiets kommentar till artiklar om avhoppare
Lidingöpartiet beklagar att några personer i partiet har bestämt sig för att avsluta sina medlemskap på grund av missnöje med partiets ledning. Vi tycker det är tråkigt att avhopparna inte velat ha en fortsatt dialog inom partiets ram.
När det gäller den s.k. arvodesfrågan har kritiken definitivt relevans. Förslaget till nya arvoden för politiker på Lidingö var illa genomtänkt, de föreslagna arvodeshöjningarna orimligt höga, och inte minst, det var ett allvarligt misstag att förslaget inte bereddes i enlighet med hur dessa frågor ska hanteras i kommunen. På Lidingö sker detta genom att kommun-styrelsens arvodesberedningen föreslår kommunfullmäktige vilka nivåer och principer som ska gälla för förtroendevalda i kommunen för den kommande mandatperioden.
Värt att känna till i sammanhanget är att Lidingöpartiet vid tidpunkten då arvodesberedningen borde ha kopplats in, inte hade något ledamot i arvodesberedningen, varför vi var lite vid sidan om den delen av processen. När vi underhand fick reda på att arvodesberedningen inte hade anlitats borde vi dock sagt stopp. Det gjorde vi inte, och det var fel!
Lidingöpartiets ledning, och inte minst jag som ordförande, får ta på oss vår del av ansvaret för att arvodesfrågan hanterades som den gjorde. Vi i majoriteten borde aldrig ha lagt fram det aktuella förslaget till kommunstyrelsens arbetsutskott. Förslaget som sådant fanns färdigt redan i slutet av oktober månad 2018, i god tid innan det skulle gå vidare till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, och kommunicerades då till berörd krets inom partiet. Att förslaget till nya arvoden skulle varit framtaget i lönndom, vilket påstås av dem som nu hoppat av partiet, och dessutom, att vårt kommunalråd i hemlighet skulle ha dikterat sin egen lön, är alltså helt fel.
Sett i backspegeln blev dock nivåerna alldeles för höga, processen var illa skött och vi i majoriteten borde ha backat bandet mycket tidigare. Nu återstår att göra om och göra rätt!
Lidingöpartiets utgångspunkt när det gäller arvodesfrågans fortsatta hantering är att den nuvarande ”gamla” arvodesmodellen duger väl som grund att bygga vidare på. De propåer som kommit från oppositionen, och även från den gamla M-ledda arvodesberedningen (liksom även från avhopparna från Lidingöpartiet), att kommunalrådens arvoden borde sänkas med åtskilliga tusen kronor per månad, anser vi dock inte vara en framkomlig väg. Tunga och ansvarsfulla politiska uppdrag måste arvoderas på ett rimligt sätt för att attrahera dugliga personer, det gäller både fritidspolitiker och heltidsarvoderade politiker.
Värt att notera i sammanhanget är att arvodena för kommunalråden redan sänkts en gång, i januari 2015. Att använda det som argument för att ytterligare en gång sänka arvodena, som arvodesberedningens avgående ordförande gjorde i kommunfullmäktige den 17 december 2018, kändes inte seriöst, och kunde inte annat än avvisas.
När det gäller anklagelserna om toppstyrning känner vi i partiledningen inte igen oss i det. Lidingöpartiet har en liten och platt organisation. Alla medlemmar som vill har goda möjligheter att komma till tals. Men självklart är det så att alla inte alltid är ense om alla fattade beslut. Så är det i alla partier, och det är alltså inget unikt för Lidingöpartiet.
I avhopparnas brev påstås att partiet inte följer sina egna stadgar. Detta är ett grundlöst påstående. Däremot har det funnits personer bland de avhoppade som ansett att vissa stadgebestämmelser inte är ändamålsenliga eller borde tolkas annorlunda. Vill man ändra stadgarna kan varje medlem i partiet motionera om det till varje årsmöte. Några sådana motioner har dock aldrig inkommit från de berörda personerna. Styrelsen har naturligtvis inget emot stadgeändringar i förtydligande syfte.
Beträffande avhopparnas synpunkt att de inte tycker sig ha fått full insyn i vårt kommunalråds eventuella bisysslor, så är det inget konstigt med det. Kommunalråden har ingen skyldighet att redovisa sina eventuella bisysslor, såvida det inte handlar om en bisyssla som kan inverka menligt på möjligheten att fullgöra det politiska uppdraget eller innebär jäv i förhållande till det politiska uppdraget. Något sådant förhållande har dock aldrig förelegat. Tvärtom tycker Lidingöpartiet att det är positivt om en politiker har möjlighet att behålla en koppling till det ”civila” samhället även under den period han eller hon verkar som heltidspolitiker.
Slutligen vill jag även kommentera varför vissa personer valde att lämna partiet efter valet 2014, eftersom den frågan har väckts i media av de avhoppade medlemmarna. Efter valet 2014 grundades missnöjet på en strid om vem som skulle nomineras till posten som kommunalråd. Två kandidater till posten som kommunalråd fanns, den ena förlorade nomineringsomröstningen. Detta ledde till att några personer då valde att lämna partiet i protest. Tyvärr är det sådant som då och då händer inom politiken.
Lars H Ericsson
Ordförande i Lidingöpartiet