Lidingöpartiets kommunalråd Birgitta Sköld höll talet på årets Raul Wallenbergdag.
Mina damer och herrar unga som gamla. Jag hälsar er alla mycket välkomna. Särskilt välkomna är Raoul Wallenbergs halvsyster Nina Lagergren och hennes dotter Mia Ankarcrona, samt Kate Wacz och hennes bror Gustaf Kadelburger som bägge räddades av Wallenberg. Vi välkomnar även Ungerns ambassadör Lilla Makkay.
Jag heter Birgitta Sköld och är vice ordförande i kommunstyrelsen samt kommunalråd för Lidingöpartiet och ordförande i omsorgs- och socialnämnden. Jag är mycket glad och hedrad över att få möjlighet att tala här i dag.
Vi är här i dag den 27 januari av två anledningar, dels för att det är Förintelsens minnesdag, dels för att vi här på Lidingö traditionsenligt hedrar minnet av Raoul Wallenberg och som vanligt gör vi det här vid ”Monumentet över Raoul Wallenbergs gärning” som invigdes 28 maj 1999.
Jag vill påminna om att Förintelsen var nazisternas program för massmord på judar i Europa under andra världskriget. Det beräknas att nazisterna under sina 12 år vid makten dödade mellan 5,5 och 6,3 miljoner judar. Tanken svindlar, siffran är obegriplig och overklig men en bitter verklighet för de som dödades och de som överlevde.
Raoul Wallenberg föddes på Lidingö i en välbeställd familj och han tillbringade sina somrar hos sin mormor och morfar i huset i Kappsta.
Han studerade i USA och jobbade internationellt bland annat på en holländsk bank i Haifa i dåvarande Palestina. Där kom han för första gången i kontakt med judar som flytt undan förföljelserna i Hitlers Tyskland.
I slutet på 30-talet gjorde Wallenberg många affärsresor bland annat till Ungern. Raoul Wallenbergs kännedom om regionen var en av anledningarna till att svenska regeringen utsåg honom till 1:e sekreterare vid svenska legationen i Budapest. Hans uppdrag var att leda räddningsoperationen av ungerska judar.
Uppdraget finansierades genom War Refugee Board. Legationen utfärdade skyddspass, köpte hus som markerades med blågula svenska riksvapnet som gav skydd till judar som väntade på evakuering till Sverige.
1945 så besökte Raoul Wallenberg det sovjetiska militära högkvarteret i staden. Han kom aldrig tillbaks. Enligt en rysk rapport dog han 1947, men flera vittnesmål hävdar annat. Hans öde därefter är starkt omdiskuterat. Wallenbergs familj gav aldrig upp kampen.
Raoul Wallenberg har kommit att bli en symbol för den ständiga kampen mot förföljelse. Han hade kunnat leva ett bekvämt liv, men han såg en möjlighet att göra skillnad, han tog det personliga ansvaret, han lyssnade på sitt samvete. Genom civilkurage, kreativitet, och administrativ förmåga räddade han tiotusentals judars liv.
Det är svårt att inte dra paralleller med den oroliga värld som vi lever i just nu även om förutsättningarna är helt olika.
Vi ser stora folkvandringar då krig och konflikter, politisk och religiös förföljelse samt klimathot och miljöförstörelse gör att man vill söka sig ett bättre liv någon annanstans.
Därför utsätter sig människor dagligen för livsfara i rangliga fullproppade båtar på Medelhavet när man försöker nå Europa.
Vi ser också en växande nationalism grundad på bland annat missnöje, inte minst i Europa. Främlingsfientligheten växer på många håll och det drabbar olika grupperingar mer eller mindre.
Vi vet att både antisemitism och islamofobi ökar. Hatbrotten är många och vi känner väl till de tragiska aktioner som varit i Köpenhamn, Paris, Ankara, Nice med flera som är direkt riktade mot västerländska värden och vårt sätt att leva.
Om vi försöker bryta ner det som händer i världen just nu till vår egen stad och kommun så tar vi emot många nyanlända och ensamkommande barn.
Inom Omsorgs- och socialnämnden som förutom sitt ansvar för äldre och funktionsnedsatta och alla sociala frågor även ansvarar för mottagande och integration av ensamkommande och nyanlända pågår arbetet för fullt.
För de som kommer till Lidingö måste vi se till att vi gör vårt bästa för en snabb integration där boende, språk, skola, utbildning och arbete är en förutsättning för att snabbt komma in i det svenska samhället.
Staden och berörda medarbetare har hittills gjort ett bra jobb men det är en utmaning och vi skulle inte klara det utan mycket gott samarbete med företag, frivilligorganisationer, idrottsklubbar och mycket engagerade privatpersoner som ställer upp som gode män, mentorer, språkvänner med mera. Ett annat exempel är Årets pristagare av Raoul Wallenbergpriset, Internationella föreningen på Hersby Gymnasium vars mål är att arbeta för integration och kulturutbyte.
För oss alla är Raoul Wallenberg en mycket bra förebild; vi måste reagera och agera mot våld, mobbing, orättvisor, utanförskap och annat förtryck.
Som folkvalda politiker är vi representanter för ett demokratiskt samhälle och vi arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. I den andan föreslår jag att vi går in i Stadshusets entréhall för att bland annat lyssna på musik av Hersby gymnasiums musikelever, titta på utställningen av Nyckelviksskolans elever och dela ut årets Raoul Wallenbergpris.
Jag vill av sluta med president Obamas slogan som jag tycker passar bra i detta sammanhang. Yes we can!